Straxt innan jul ringer det i telefonen, min plastdotter Matilda vill ha bilder på sina ungar Alicia och Freja.
Solklart, vi bygger studio på isbaren sa jag. Vi väntar på att snön kommer tillbaka så blir det vinterbilder !
Att vänta på snön gör vi fortfarande… vilda planer på ett lastbilslass med is-skrap från Mossens hockeyrink planerades, snöspray var ett annat alternativ men vafan… tiden sprang ifrån oss ungarna skulle plåtas!
Matilda packar in en 1,5 åring och en 3 åring på tricken med vagn, vantar, strumpor, gosedjur, blöjor, bananer och extra nappar. Ett projekt bara det. Mer skulle följa.
Freja den lilla sover som bara ett barn kan sova när dom väl somnat. Vi bär upp vagnen tre trappor till isbarsstudion. Alicia röjjer runt tycker det är kul med en ny miljö med nya grejjer i alla lådor som ska öppnas å kollas uti.
Sömtutan Freja börjar sakta vakna till liv, ungarna ska kittas för plåtning. Vantar tas på, mössor på, vantar av, mössor av, strumpor och skor är helt plötsligt försvunna, när termobrallorna ska tas på. Ja, ni som har haft ungar i denna ålder vet vad jag pratar om.
Vi placerar ungarna i högsätet på isbaren där ljuset är satt, nähä där vill vi inte sitta..
Vi vill leka med knivar och gafflar i köket istället!
BILDEN till mormor Eva får vänta en stund.
Efter en fin mellisstund med ungarna samt en del knivkastning så börjar påklädningsprocessen igen. Vantar sätts på, mössor på, vantar av, mössa borta , känns som en repris…
Ungarna placeras i den blåsiga och snart rätt regniga fotostudion. Nu jävlar ska vi sätta bilden!
Bajsa.
Japp nu ska det inte plåtas, nu ska det bajsas. In på toan, av med termobrallor, sockor, vantar och så sitter man på toan en stund.
Inte bajsa.
Nåväl tredje försöket. Vantar sätts på, mössor på, vantar av, strumpa saknas, känns som en repris… Mamma Matilda kryper ner bakom mig och min kamera skramlar med nyckelknippan som har varit en spännande leksak borde få båda ungarna att titta i kameran. Vilket inte riktigt funkar då det verkar roligare att suga på tummen storgrina krokodiltårar samt kolla spännande flygplan i himlen.
TÅLAMOD är ett mantra när det gäller barnfotografering, samt jollra, skratta, busa och få mamma att stå på rätt position precis bakom kameran och inte resa sig då skymmer mamma lätt blixten som dessutom skrämmer barnen…
DÅ sitter bilden , en ruta av 127 exponeringar funkar!
Efter 3 timmars förberedande fix, trix, krokodiltårar, nappar som åker ut och in lika snabbt som en Kawasaki trepip axar.
Frejas krokodiltårar hade trillat ner i termobrallorna, Alicias blick sitter klockrent på nyckelknippan som skallrar som på en skallerorm i Texas öken.
Och mormor Eva får en bild av barnbarnen att hänga på väggen, den kanske viktigaste bilden jag tagit under 2016.
Leave a reply